Mat för två veckors karantän - vad blir det?
Fyra personer. Den karantänsittande saknar chips. Kocken ser alla möjligheter. Landsbygdsbon är van att ha lager. Psykologen förklarar bunkrandets psykologi, och tror att vi kommer att bli klokare. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Hamstra och bunkra. Några har redan gjort det. Andra kanske funderar. Och för den som behöver sätta sig i egenkarantän hemma, så kanske det är dags att köpa in. Andreas Mälarstedt har satt sig själv i karantän hemma. I halvtid ångrar han sina inköp: - Jag skulle ha köpt chips, säger han. Kocken Sofia B Olsson, operativ chef på restaurang vRå på Posthotellet i Göteborg, ser inte två veckors karantän som särskilt problematiskt. - Två veckor är inte så lång tid, säger Sofia. Jag skulle göra en meny med tre måltider om dan för inhandlingen. Och koncentrera den första veckan på färska råvaror. - Jag skulle nog gå igång på utmaningen. Se hur många spännande grejer som går att göra på ett begränsat skafferi. Pensionären Per Normark bor på en liten gård i Dalsland, nära den norska gränsen. - Vi är redan närapå självförsörjande, säger Per. Med lite byteshandeln med grannarna kan vi klara oss länge. I vanliga fall handlar de ett par, tre gånger i veckan, mer som en social aktivitet än för att det behövs. - Vi har alltid ett bra lager med saker hemma. Och kan klara oss också utan ström och vatten. - Det finns flera olika förklaringar till att människor dras med i bunkring, säger Elisabeth Punzi, lektor i psykologi. Vissa fattar rationella beslut, andra styrs av djupare, mer grundläggande drivkrafter. Eller en kombination av båda. Elisabeth tror också att krisläget får oss att definiera saker på ett annat sätt. Vi blir medvetna på ett annat sätt. - En känsla som jag hoppas att vi kan behålla när detta är över.