Avsnitt 42 - Vi lever för henne
Miccan har blivit besatt av Harry Potter för miljonte gången i livet och Steffi är skör efter för lite ensamtid under ledigheten. Hur ska man nånsin ta sig tiden man behöver för att sörja mär prestation alltid förväntas, till och med av sig själv? Det pratar vi om och reflekterar över vad vila är egentligen. Efter kommentarer om arr "Lussan hade velat att vi skulle fira jul" så pratar vi också om ifall det är okej att inte alls tänka så i alla situationer, ibland kanske det är mer okej att bara tänka vad man själv orkar? Eller? Vi ägnar en del tid att försöka landa i något vettigt.