Avsnitt 42 - Vi lever för henne

Miccan har blivit besatt av Harry Potter för miljonte gången i livet och Steffi är skör efter för lite ensamtid under ledigheten. Hur ska man nånsin ta sig tiden man behöver för att sörja mär prestation alltid förväntas, till och med av sig själv? Det pratar vi om och reflekterar över vad vila är egentligen. Efter kommentarer om arr "Lussan hade velat att vi skulle fira jul" så pratar vi också om ifall det är okej att inte alls tänka så i alla situationer, ibland kanske det är mer okej att bara tänka vad man själv orkar? Eller? Vi ägnar en del tid att försöka landa i något vettigt.

Om Podcasten

Det är vi som är Miccan och Steffi. Systrar och soulmates. Vi förlorade vår tredje soulmate Lussan, vår älskade lillasyster, i cancer för snart två år sedan. Sorgen och saknaden är enorm och allt vi vill är att prata om henne, minnas och berätta hur vidrig sorgen efter att förlora den man älskar mest känns. Vi har försökt men ingen vill prata med oss. Så känns det i alla fall. Vi har letat efter personliga historier som gör att man känner sig mindre ensam. Men vi hittar dom inte. Därför har vi startat podden, för att vi behöver bli bättre på att prata om det bottenlösa. Vi hoppas ni vill ta del av vår historia, vår sorg, men också andras historier om sorg.