Episod 66. Hur funkar tolvstegsmöten?
Äntligen fredag! Vi har fått många frågor kring 12-stegsmöten, hur det går till, varför vi går och vad en gemenskap egentligen är. De frågorna tänkte vi ödmjukt försöka besvara i veckans podd. Vi pratar om lyxen av gemenskaper, om nervositeten inför att gå på det där första mötet (på spanska), om att försöka lyssna på likheter och inte skillnader, om att stå i centrum men inte gilla att stå i centrum, om att bli ödmjuk inför sjukdomen tack vare andras delningar, om att nära drömmen om att kunna ta examen från tillfrisknande, om människor från olika walks of life som möts i en gemensam strävan, om avsaknad av fokus på karriär och världsliga rikedomar, om att gå på möten i olika gemenskaper och känna sig hemma, om möten som del av behandling, om att gå igenom gymnastiksalar i strumplästen för att komma till ett möte, om känslan av gatlyktor, snö och världen som blir tyst, om att ha något annat att göra som gör att vi inte tänker på att inte dricka, om att varje möte bara har ett huvudsyfte och det är att hjälpa de som fortfarande lider, om öppna och slutna möten och skillnaden däremellan, om känslan av att inte vara ensam som resultat av att gå på möte, om delningar och vad det egentligen är, om att sätta press på delning som en prestation, om Alkispodden som delningar i samtalsform, om service och vikten av att släppa min självcentrering, om kaffekokning, nycklar och kassörer, om sponsorskap och långa intervjuprocesser och om olika arbetssätt för olika sponsorer. Vi avrundar med att konstatera att det handlar om att bryta vår självcentrering och att vi möter oss själva genom att möta andra. Hoppas att vi ses på ett möte hörni!