Hur mycket ska man sträva efter att vara tillfreds i livet? – Lena Andersson svarar på publikens frågor om livet
I sommarens sjunde Allvarligt talat har författaren Lena Andersson valt att svara på frågor som handlar om: Varför man ska sträva efter att bli gammal när man inte tycker om ålderdomen? Vad det är med frukosten som gör att man går igång och värderar? Hur ska man se iden om den rätte? Producent: Susanna Einerstam Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Musik: Jeff Beck ”Corpus Christi” från CD Emotion and Commotion. Ennio Morricone ”Fuga ricerrca e ritorno” ur Cinema Paradiso. The last hurrah!! ”The great gig in the disguise”. Signatur i början av programmet: Bill Frisell ”Probability Cloud”. Slutsignatur: Tomasz Stanko ”Sleep Safe and Warm”. Musikansvarig: Anton Karis Lyssnarbrev: Ett makalöst program idag 140804. En rak njutning från början till slut. Men var är den andra hälften av mänskligheten behöver inte vi dryfta våra spörsmål eller är alla män sig själv nock eller är vi bara en samling produktionsenheter utan drömmar och fantasier? Märkligt är det!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Ha de Lasse Moberg __________ Än en gång: ett stort tack för detta eminenta program ! Och för Lena Anderssons medverkan, hon var ju strålande! Hoppas att ni fortsätter detta program, det är så mycket värt att fått lyssna på något som finns kvar inom en lång tid efteråt. Tack och många hälsningar till Lena och hennes klokskap. Agneta Bergenheim Lysekil ______________ Hej! Jag vill verkligen berömma er för en liten detalj - att ni låter avslutningsmusiken inte klippas av utan rulla i hela sin längd - och att ni därigenom ger utrymme för eftertankar till det som blivit sagt... Det är djävar i mig genialt... Grattis!!!! vänligen Carl- Eric Wikner PS. Det blir inte sämre av den är väldigt vacker; Sleep warm and safe från Rosemaries baby. _____________ Hej Lena Andersson, Fyra timmar innan pappa dog, hade han ett medvetande och livsenergi nog för att krama min hand. Jag spelade Glenn Miller's Moonlight Serendade i mobilen tryckt mot hans öra och han svarade med en handtryckning. När jag kom tillbaka då han var borta fyra timmar senare, låg min pappa som en barkbit i sängen, en plocke-pin-hög. Vart tog hans medvetande och energi vägen? Energin i universum är konstant och kan aldrig bli mer eller mindre. Alltså måste hans medvetande och energi glidit ut i universum, tillsammans med hans erfarenheter och tankar. Och där flyter all energi ihop till en massa, tills en ny människa tar form och insuper sitt medvetande med den erfarenheten som finns i mängden. Och så börjar det om och vår samlade medvetenhet i ny tappning leder till mänsklighetens utveckling. Så var min reflektion. Vad tror du om detta? Hälsningar Christina Lundqvist