Dokusåpans historia - härlig hedonism eller livsfarlig cynism?
Hur kan det vara så underbart kul med reality tv om det nu är så jävla dåligt? Det frågar Tone sig i veckans avsnitt av Café Bambino, medan Karin förfasar sig över produktionerna som exploaterar människors svaghet. Trots att människor i decennier bespottat genren fortsätter de low key dokumentära, och billiga, formaten att rullas ut eftersom publiken inte får nog av dem. Dokusåpan, som man kallade reality tv förr, har trots sitt dåliga rykte de senaste trettiofem åren blivit ett av världens mest inflytelserika underhållningsformat och genren är kantad av skandaler, självmord och gränslösa människor. Men vilka är hjärnorna bakom format som ”Big Brother”, ”Jackass” och ”Expedition: Robinson”? Tone och Karin har läst ”Cue the Sun! The Invention of Reality TV” av New Yorker-skribenten Emily Nussbaum. Det är en detaljerad redogörelse av de allra första radiosända realityformaten, från 1930-talet, till idag, när en avdankad realitystjärna för andra gången blivit president i USA. Hur har dokusåpan förändrat inte bara tv, utan hela samhället? Är idéen om det som är verkligt fortfarande en efterfrågad komponent och kommer något någonsin igen vara lika ikoniskt som den första säsongen av The Real World? Hur gick det till när Tone som tonåring festade med Linda Rosing och är det verkligen okej att låta sig underhållas av andras missöden?