Vampyrens förvandling från folktro till Hollywood-koncept
Alla har vi en tydlig bild av vampyren greve Draculas dagsovande och blodsugande gentleman från Transsylvanien. Men vampyren är ett universellt fenomen och berättelser om vampyrliknande varelser finns från hela jorden genom världshistorien. Redan i Mesopotamien finns exempel på döda med övernaturliga krafter som går igen och plågar sin omgivning. Sveriges mest kända vampyr är Bockstensmannen, ett välbevarat lik som pålats fast på 1300-talet, som hittades i en mosse i Halland på 1930-talet. Men det är Bram Stokers greve Dracula från år 1897, som måste dricka blod för att överleva, har nästa trängt ut alla andra typer bilder av vampyrer. Mycket för att Dracula var den som gestaltades av det moderna mediet film. I avsnitt 117 av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Katarina Harrison Lindbergh, författare och historiker som är aktuell med boken Dracula – Myt och verklighet. Många begravningsritualer har ofta sitt syfte i att förhindra att de döda ska gå igen. Det fanns många orsaker till att en död kunde tänkas börja härja med de levande – exempelvis en våldsam död, men också död i barnsäng. I folktron förekommer flera sätt att bli kvitt en vampyr som pålning. Ännu bättre var att bränna liket. Under 1700-talet börjar intresset i lärda kretsar på allvar väckas för vampyrer, med berättelser som den om Arnold Paole, som också ledde till att ordet "vampyr" började spridas. Det litterära intresset ökade ännu mer under det romantiska 1800-talet. Nu förvandlas också vampyren från något som liknar vår tids zombier till mycket farliga och intelligenta varelser. Den mest kända vampyren är Bram Stokers Draculas eleganta greve som lånat namn av den valakiske vojvoden Vlad III Dracula, men de båda har inte mycket mer än själva namnet gemensamt. Bild: Vampyr II av Edvard Munch, 1895, public domain Munchmuseet, Oslo. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.