7. Bröllop och jäkelskap
Hur sjukt var inte det? Det kändes på något sätt overkligt, men ändå så fruktansvärt rätt. Vi var trots allt bara barn när vi gifte oss, jag var 17 och han 18 år. Beslutsamheten om att skapa ett annorlunda liv än det som jag var uppvuxen med fick mig att sikta högt. Det här var för resten av mitt liv och jag skulle på alla sätt som var möjliga lära mig att lösa problem och sikta mot månen, för om jag skulle misslyckas skulle jag åtminstone landa bland stjärnorna och det var inte dåligt det heller. Han och jag mot världen, tänkte jag. Vi kommer att klara allt och lite till. ----more--------------I podden berättar jag om min uppväxt i en familj med både psykiska och fysiska övergrepp.Jag berättar också hur det har påverkat mig som fru, mamma, syster och vän.När jag var 13 år rymde jag hemifrån och trodde att jag lagt allt destruktivt bakom mig,men det jag inte visste var att allt skulle komma ikapp mig, på ett eller annat sätt. Att prata om när jag insjuknade i utmattningssyndrom och hur jag envist försökte jobba mig frisk, är en självklarhet för mig.Jag berättar om hur jobbigt det kan vara att känna sig utanför samhällets normer, men också hur jag envist försöker se framåt.Sömnlösa nätter och fruktansvärd värk i kroppen gör så att man ibland inte alls känner för att leva. Den absolut jobbigaste tiden i livet för mig var, när mitt barn inte längre ville leva.Jag vill berätta om hur det är att leva med ett barn som inte mår bra psykiskt.Det är viktigt för mig att prata öppet om det jag upplevt.Kanske kan det hjälpa någon?Kanske känner du någon som blivit utsatt för liknande saker som jag har blivit utsatt för?Dela då gärna min podd på sociala medier, så att fler kan få hjälp med att uthärda vardagen på olika sätt.Ett litet igenkännande kan göra så mycket!Tack så mycket!