”Jag bor i Sverige” – Sonja Åkesson om ensamheterna
Sonja Åkesson kallades folkhemmets skaldinna och diskbänksrealist medan hon klippte sönder språket, var på uppläsningsturnéer i blommiga bussar och uppträdde på nattliga soaréer. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. 1966 kom hennes åttonde bok, "Jag bor i Sverige". Hon hade debuterat nio år tidigare som poet, då var hon strax över trettio, men den här var en sorts blandbok med scentexter tänkta att sjungas. På omslaget en nerklottrad pressbyråkiosk, högar av prylar som ligger och skräpar i de desperat pyntade vardagsrummen, mammorna som fått nog, de ensamma barnen, de urvattnade orden, en språklig pessimism. Och här finns flera av de dikter som levt kvar som Självbiografi, Åkej, Öron och den konkretistiska Neeeeijjjj.Sonja Åkesson föddes i Buttle på Gotland 1926, och hennes första diktsamlingar hade gotländska landsbygden som motiv, porträtt av människor hon mindes från sin barndom: Post-Agnes med säckpuckeln på ryggen, den ogifta dottern som åldras mellan föräldrarna i utdragssoffan, Anselm på glasverandan som fått båda benen avknipsade av slåttermaskinen, drastiskt men med ömhet.2010 kom skivan Sonja Åkesson tolkad – och det av bland andra Kajsa Grytt, Annika Norlin och Frida Hyvönen.En Klassiker av Katarina Wikars.