Teaterns brutalrealistiska renässans

Spela upp

I mörkret inne på Teater Bastionen i Malmö håller No Border Musical på att förbereda sig inför kvällens premiären. Musikalen utspelar sig 2032, då alla nationsgränser har upplösts och handläggarna på Migrationsverket har slutat sina jobb.

Sara Larsdotter som är en av regissörerna har jobbat i mer än 2 år med ensemblens 22 skådespelare. Manuset bygger delvis på deras egna berättelser. Aref Karami som brukar översätta det som sägs till Dari under repetitionerna spelar rollen som Ali, en av skådespelarna som blev utvisad innan musikalen hann bli klar. - Det är bra om folk förstår att vi inte kom hit för att ha kul. Vi kom hit för att överleva, säger han. Bertolt Brechts Tolvskillingsopera har kallas tidernas första musikal och arvet efter Brechts politiska dramer har ärvts ner till modern dokumentärteater. I Berlin träffar vi Helgard Haug, dramaturg och författare i teaterkollektivet Rimini Protokoll. De jobbar inte med skådespelare utan med experter, vanliga människor som spelar sig själva på scenen. Deras kommande projekt Situation Rooms handlar om människor som på ett eller annat sätt är kopplade till vapenindustrin. - Jag har aldrig kunnat jobba med skådespelare. Jag är mer intresserad av en röst som är lite annorlunda, säger hon. För Helgard handlar teater inte så mycket om det perfekta skådespelet utan om möten och risken det innebär att ha personer på scen som inte är skådespelare. Om någon glömmer en replik så är det en del av föreställningen, menar hon. Marcus Lindeen som tidigare var journalist gör sceniska reportage istället för pjäser. Han jobbar med skådespelare som i traditionell teater men experimenterar på andra sätt. I Den förlorade generationen - Röster från den nya arbetslösheten har han bland annat intervjuat Ludde, 24 år, om hur det är att vara arbetslös. Istället för ett pappersmanus består replikerna av citat som spelas upp i hörlurar. Skådespelarna simultantolkar sedan de intervjuades ord och uttryck på scen med hjälp av hörlurarna. - Jag har alltid varit väldigt fiktionsskeptisk. Varför skall man sitta och titta på pjäser där någon har hittat på en massa saker när verkligheten är full med stoff som är minst lika dramatiskt, säger han.