Recension av Jenny Tunedals Dröm, baby, dröm
Jenny Tunedals (f. 1973) nya diktsamling Dröm, Baby, Dröm uppehåller sig kring hanterandet av förluster. Vad innebär det att vara i sorg? Är det något som går över? Borde den gå över? Nej, rasar texten som vägrar införliva sig i några som helst förväntade narrativ. ”Oförmågan att sluta sörja innebär en uppgörelse. Det rebelliska finns i sorgen som inte går över”, skriver Carin Franzén.