#50 Gabriella Kassius
Idag är det Raoul Wallenbergs dag (27 augusti). Därför publicerar Överlevarna ett extrainsatt samtal med Gabriella Kassius, som jobbade med Raoul Wallenberg på den svenska legationen i Budapest. Bakom en vadderad dörr, vid ett stort skrivbord, satt Wallenberg. Han var väldigt stilig och elegant, med långa, svarta stövlar och knickerbockers. Han doftade en mycket intressant parfym som hette "Ryskt läder". Han var en charmerande dandy. Han förklarade vad ett Schutzpass var och hur det fungerade, säger Gabriella Kassius. Med tiden blev läget allt mer kaotiskt. Wallenberg cyklade iväg varje natt på en damcykel för att besticka gendarmer med dollar, med cigaretter, med konjak, med vad du vill, för att hindra att människor dränktes i Donau eller skickades till förintelseläger. Wallenberg sov aldrig. Han var rödögd och skäggig. Han såg ut som ett lik. Han skälldes för judesvin. En dag sjönk han ner på en stol i vårt rum: "Detta är förskräckligt. Jag misslyckades helt idag, det gick inte. De tömde huset." Till slut förändrades verkligen Wallenberg så oerhört. Men han var fortsatt besatt av en enda idé, att rädda människor, säger Gabriella Kassius. Foto: Cato Lein