Veckans ord: Upplösning
Varje vecka väljer en medarbetare på kulturredaktionen ett ord i tiden. Den här veckan har Fredrik Wadström valt upplösning. På bara några veckor har FBI avslöjat att flera nyhetssajter som kallar sig oberoende i själva verket är kopplade till den ryska trollfabriken Internet Research Agency i Sankt Petersburg - eller var nu kontoret finns nuförtiden. Det senaste exemplet är enligt nyhetsbyrån Reuters en högerpopulistisk nyhetssajt med det klumpiga namnet "Newsroom for American and European Based Citizens". Men nyligen har det också handlat om sajter som positionerar sig till vänster på den politiska skalan. Det viktiga för trollfabriker är inte ideologisk övertygelse utan förmågan att få människor att känna att hela tillvaron är i upplösning. Samtidigt har det länge pågått en diskussion om att trollfabrikerna bara är den yttersta konsekvensen av den upplösning som sociala medier inneburit sedan de dök upp på bred front för knappt 15 år sedan. I den nya omtalade dokumentären "The Social Dilemma" på Netflix beskriver avhoppare från stora internetföretag i Silicon Valley att de sociala mediejättarna är uppbyggda kring att manipulera användarna. I filmen varnas bland annat för upplösningen av gränserna mellan vårt liv online och i den fysiska verkligheten - och i förlängningen en upplösning av jaget. Facebook gick ut häromdagen och avvisade mycket av kritiken i "The Social Dilemma", framför allt med argumentet att många av problemen som dokumentären pekar ut redan är åtgärdade. Upplösning är något som annars inte alltid måste vara något dåligt. Ibland är det till och med själva förutsättningen för att något solidare ska kunna uppstå. När Sovjetunionen upplöstes för snart 30 år sedan gav det möjlighet för en lång rad länder att bilda självständiga stater och utveckla sina egna identiteter. På senare år har det blivit allt tydligare att den processen inte alls avslutades 1991 så som historieböckerna beskriver det. På gator och torg runt om i den självständiga, före detta sövetrepubliken, Belarus pågår i detta nu en frigörelelseprocess från det förflutna medan regimen spelar sovjetiska marscher från hustaken för att dränka slagorden i gatuprotesterna. Och i södra Kaukasus har kriget i Nagorno-Karabach blossat upp igen sedan Turkiet övergett sin återhållande roll gentemot Azerbajdzjan. Just här i Nagorno-Karabachs huvudort Stepanakert hölls 1988 de första verkliga gatupolitiska manifestationerna i Sovjetunionen när armenierna i bergsområdet protesterade mot förtrycket i den azeriska sovjetrepubliken. Med facit i hand kan vi se att det var de första tydliga tecknen på upplösningen av sovjetimperiet, den process som pågår ända in i våra dagar. För att inte upplösningen ska pågå i all evighet behöver uppbyggnaden av något nytt och mer hållbart förr eller senare komma igång. Om inte det sker kan upplösningen pågå i årtionden, exakt det som vi just nu ser i så många sammanhang.