Från Stockholms Festspel 1953
1. Johannes Brahms: Symfoni nr 4 2. Wilhelm Peterson-Berger: Arnljots hälsningssång ur Arnljot akt 1 3. Ture Rangström: Vingar i natten (Bo Bergman) 4. Ture Rangström: ur Kung Eriks visor (Gustaf Fröding) 5. Hugo Alfvén: Midsommarvaka Stockholms festspelsorkester Bernhard Sönnerstedt, bas Dirigent: Dean Dixon 6. Samuel Barber: Essay No.1 Radioorkestern Dirigent: Dean Dixon 7. Emil Sjögren: Jeg giver mit digt till våren (Björnstierne Björnson) Bernhard Sönnerstedt, baryton Stig Westerberg, piano
I dagens program skall vi återuppleva den högtidliga invigningskonserten vid det första Stockholms Festspel, som ägde rum för nästan exakt 56 år sedan i Stockholms konserthus den 3 juni 1953. För detta festliga tillfälle hade man skapat en 100-manna Stockholms festspelsorkester, som bestod av radioorkestern och Stockholms filharmonikerna. Som dirigent hade man engagerat den 38-årige amerikanske dirigenten Dean Dixon, som gjort en bejublad debut i Stockholm året innan.
På programmet stod Brahms fjärde symfoni (som vi dessutom ger som juni månads podd) och ett knippe svenska romanser med orkester sjungna av Bernhard Sönnerstedt. Och det hela avslutades med det svenskaste av alla svenska orkesterverk, Hugo Alfvéns Midsommarvaka. Det var verkligen ett stort evenemang där i Stockholms konserthus stora sal den 3 juni 1953. Kungafamiljen var där, diplomatiska kåren var väl representerad och det hela sändes med radions hjälp direkt ut över Europa, ja till och med till USA och Kanada.
Dean Dixon (1915 – 1976) var helt utbildad i USA. Vid 26 års ålder var han den yngste dirigenten och den förste afroamerikanske dirigenten som fick dirigera New Yorks filharmoniska orkester. Han dirigerade också flera andra framstående amerikanska orkestrar, bl.a. i Boston och Philadelphia. Han blev särskilt känd för att anordna konserter för barn. Han fick i unga år hjälp av president Franklin D. Roosevelts fru Eleonor med att klara sin utbildning, men dessvärre förblev många dörrar fortfarande stängda för honom i hemlandet. Efter kriget sökte han sig till Europa för vidare engagemang. 1952 gjorde han ett hastigt inhopp för den insjuknade Wilhelm Furtwängler i Stockholms konserthus. Han blev engagerad på nytt och så kom det sig att han en höstkväll 1952 stod på podiet i Musikaliska akademins stora sal för att leda radioorkestern för första gången. Året därpå blev han chefdirigent för Göteborgsymfonikerna. Det var han fram till 1960, då han blev ledare för Hessiska radions symfoniorkester. Han hade under 60-talet också en liknande befattning i Sydney i Australien. Han kom att leda många framföranden av svensk musik, från Roman över Berwald, Stenhammar, Otto Olsson fram till Blomdahl, Lidholm och Sven-Eric Johansson.
Bernhard Sönnerstedt (1911 - 1973) studerade sång för John Forsell och Joel Berglund. Han debuterade på Stockholmsoperan 1940. Här 1953, 41 år gammal, var han i sin glans dagar som sångare. Några år tidigare hade han också framträtt tillsammans med den legendariske ackompanjatören Gerald Moore vid Festspelen i Edinburgh med stor framgång. Förutom opera sjöng han gärna romanser och baspartierna i olika kyrkliga verk. Sedermera blev han 1960 chef för Stora Teatern i Göteborg.