Glenn Gould i Stockholm
1. Joseph Haydn: Pianosonat nr 46 Ass-dur 2. Alban Berg: Pianosonat op. 1 3. Ludwig van Beethoven: Pianokonsert nr 2 B-dur Glenn Gould Radioorkestern Dirigent: Georg Ludwig Jochum
Curt Carlsson letar guldkorn från förr i Sveriges Radios arkiv. Idag: Glenn Gould i Stockholm. Den kanadensiske pianisten spelar Ludwig van Beethovens andra pianokonsert tillsammans med Radioorkestern och dirigenten Georg Ludwig Jochum 1958 samt sonater av Joseph Haydn och Alban Berg.
Vi återvänder till musik med Georg Ludwig Jochum, denna gång tillsammans med kanadensaren Glenn Gould (1932-1982), som kom att bli en av 1900-talets mest egensinniga, duktigaste och mest eftertraktade pianister. Hans teknik, tolkningar och manér fascinerade en hel musikvärld, och hans inspelningar av Bachs Goldbergvariationer från 1955 kom att bli en av milstolparna i grammofonens historia. Han kom sedan att återvända till studion för att spela in verket ytterligare en gång 1981, ett år innan sin död. Konserterna med den blott 24 år gamla Gould i september och oktober 1958 med musik av Haydn, Berg och Beethoven kom att bli hand enda besök i Stockholm.
Efter en kort men framgångsrik karriär på världens konsertscener drog sig Glenn Gould år 1964 tillbaka från det offentliga konsertlivet och framträdde uteslutande via skivor och radio- och TV-program. Förutom intresset kring hans okonventionella Bachtolkningar, var Gould även uppskattad för sina aparta åsikter i musikfrågor och en något excentrisk livsstil.
Georg Ludwig Jochum var en återkommande gäst på orkesterpodiet i Stockholm mellan åren 1956 och 1967. Han gick bort redan 1970, vid 61 års ålder. Jochum var en mycket bra orkesterfostrare, som förde dåvarande Radioorkestern en bra bit på väg mot att bli dagens Sveriges Radios symfoniorkester.
* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *
Berit Berling möter Glenn Gould ur Röster i Radio, 1958
– I tjocka svarta yllestrumpor med ett stort hål på tån, halkar Glenn Gould in i mottagningsrummet i lyxsviten på Stockholms Grand Hotel, faller nästan omkull.
Han får en stillsam förebråelse av en prövad impressario och grinar soligt och pojkaktigt oförbätterligt till svar. Strumpfötterna placeras i en brokadklädd guldstol. Samtalet om musik börjar. Egentligen ville han ursprungligen bli sjökapten!
Dagen före hade vi hört honom spela in Beethovensonaten opus 110 i radiostudion. Ja, först blev han inte insläppt, ty som kläderna hängde omkring honom drömde ingen att detta skulle vara den berömde Mr Gould, 26-åringen från Kanada som reser genom världen och lämnar människor förundrade och tankfulla långt, långt sedan hans händer berättat färdigt om Beethovens, Bachs, Brahms innersta tankar.
Det är ett sällsamt skådespel att se honom spela. Hans ansikte lyser. En ursinnig kraft, en förtärande låga av inspiration sveper honom över gränsen för normala gester och reaktioner: så måste det vara att se en besatt!
På hotellet kränger han av sig jackan för att med vetenskaplig knivskärpa och medvetande peka ut hur den och den muskeln åstadkommer den och den effekten - och i ivern sätter han sig på den hopknölade rocken, slängd i stolen. Sådant är petitesser.