P2 Arkiv klassiskt Bruno Walter dirigerar Schubert
Franz Schubert: Symfoni nr 9 C-durStockholms filharmoniska orkesterBruno Walter, dirigent
Inspelat i Stockholms konserthus den 8 september 1950. Franz Schubert (1797 – 1828) sjöng redan som liten pojke i Wiener Sängerknaben, den berömda gosskören i Wien. Det skapade en bra grogrund för den blivande sångdiktaren. Schubert kom att skriva över 600 sånger, trots sitt alltför korta liv. Med sina sånger blev han kanske den allra främsta sångkompositören i hela musikhistorien. Men han skrev mycket annat också, massor av pianostycken, kammarmusik och en hel lång rad symfonier. Den sista symfonin – eller möjligen den näst sista –”den stora C-dursymfonin”, som oftast brukar numreras som nr 9 har daterats till mars 1828, samma år som Schubert dog. Det är den längsta och mäktigaste av alla hans symfonier och den ansågs så svår och obegriplig när han lämnade partituret till Gesellschaft der Musikfreunde i Wien att man bedömde den som ospelbar. Först 11 år efter Schuberts död fick den sitt första framförande i Leipzig under ledning av Felix Mendelssohn.Bruno Walter (1876 – 1962) var en av de absolut största stjärnorna på den internationella musikhimlen, trots sin anspråkslösa person. Han debuterade som dirigent i Köln 1893. Året därpå mötte han tonsättaren och dirigenten Gustav Mahler, som tog honom som assistent till Hamburg och till Wien 1901. Mahler kom att bli hans mentor och deras vänskap varade livet ut. Efter Mahlers död 1911 blev det Bruno Walter som fick uruppföra den efterlämnade nionde symfonin och sångcykeln ”Das Lied von der Erde”. Under tjugotalet hann Bruno Walter med att vara operachef i Berlin och chefdirigent för Gewandhaus-orkestern i Leipzig. 1933 blev Walter, eftersom han var jude, tvingad att lämna Tyskland. Han flyttade då till Wien där han 1936 blev ledare för Wienoperan. Två år senare var det så dags att ge sig iväg igen, när nazisterna tågade in Wien 1938. Bruno Walter bosatte sig då i USA, och var under hela fyrtiotalet knuten till både filharmonikerna och Metropolitanoperan i New York. Under femtiotalet spelade han in så gott som hela den symfoniska standardrepertoaren av Mozart, Beethoven, Schubert, Brahms och Bruckner i USA för grammofon. Efter kriget gjorde han också fler gästspel i Europa, det sista i Wien år 1960. Vid hans sista besök i Stockholm i september 1950 gav han konserter med Stockholms filharmoniska orkester, varvid han framförde musik av Mozart och Schubert.Curt Carlsson Franz Schubert: Symfoni nr 9 C-dur ”Stora C-dursymfonin”I Andante - Allegro ma non troppo II Andante con motoIII Scherzo. Allegro vivace Trio - Scherzo. IV Finale. Allegro vivace - Allegro vivace