En synsk diskuskastare, en poet som går i cirklar och en häxa som recenserar häxhouse!
P3 Kultur 20101010. Nördorama med Johanna Koljonen.
Den tionde i tionde tjugohundratio trasslar P3 Kultur in sig i symboler, hemliga tecken och ockultism. Vi rör oss i marginalerna mellan konst och vansinne, mellan ritualer och rutiner.
Det är trots allt höst.
En genre som spruckit upp som ett giftigt, grönaktigt norrsken i musikrymden det senaste året är häxhouse, eller witch house. En ofta hackande, rytmisk och timestretchad musik med läckande, avlägsna sångröster. Genren beskrivs så som house skulle låta om den spelades av häxor. Är det så? Skandinaviens mest kända häxa, som dessutom har lång erfarenhet av elektronisk musik och dansfester, kommer till vår radiobunker för att recensera några häxhouselåtar. Damen bitte, välkomna: Rosie Björkman a k a Jolanda den tredje. Vad tycker hon är ”häxig” musik?
Cirkeln är den mest fulländade symbolen. Det ansåg i alla fall Platon. P3 Kultur Sara Lundin har träffat poeten och illustratören Jane Morén som går runt i cirklar innan hon ska framföra sina dikter för publik. Det har blivit som en liten ritual för att samla kraft och tygla nerverna. Men varför är just cirkelformen så tröstande och funktionell?
En annan som hänget sig åt cirkelformen (och för den delen poesi) är den kontroversiella världsrekordhållaren i diskus: Ricky Bruch, som - bortsett från en aktiv sportkarriär - också hamnade i strålkastarljuset för att ha dopat sig, spelat in gladporr, nitat sin förbundskapten och eldat upp sin gamle prissamling. Ricky Bruch sägs dessutom vara synsk. Roger Wilson berättar mer i B-kändis biografibokklubben.
Dessutom, Anna-Leena Härkönen – finsk författarikon, skådespelare och krönikör – skrev sin debutroman, succén Tjurdödarvapnet, redan på gymnasiet. Hennes romaner behandlar ofta både fysiska och romantiska passioner; hon har också skrivit starka självbiografiska böcker om sin egen havandeskapsdepression och om sin systers självmord. Anna-Leena Härkönen samtalar med Johanna Koljonen om sin nya roman Nej tack som handlar om en sextorka i ett i övrigt kärleksfullt äktenskap.
Och! Som om det inte skulle vara nog, tar vi oss an självaste Strindberg, mitt i hans mest hallucinogena och paranoida helvete. År 1896 lägger August Strindberg bort pennan för att istället försöka framställa guld genom alkemiska experiment. Men ju fler experiment som misslyckas, desto mer övertygad blir han att osynliga makter styr hans liv. I Stringbergs Inferno skildras hans allt mer accelererande galenskap i en labyrint av svart magi, hemliga tecken, och vanföreställningar. Detta verk har nu bearbetas till en visuellt sotig, absintsvettig och skarp serieroman av Fabian Göranson, som gästar vår studio. Hur påverkade det honom att hänge sig åt Strindbergs mer svårtillgängliga och mystiska verk och tror Fabian att författaren verkligen var galen på riktigt?