Kallad varje dag
Fredrik LignellKalladhttps://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/kallad-varje-dag-ar65eLuk 9:18-27Petrus bekänner: Du är Guds Messias. Det ligger i luften att den bekännelsen för med sig en rad saker som har med maktövertagande, politisk kontroll och herravälde att göra. Jesus hjälper då lärjungarna att förstå att Guds Messias väljer en annan väg. Hans väg handlar om att lida mycket, bli förkastad, dödad och uppväckt på tredje dagen. Det är i det sammanhanget nästa avsnitt kommer. Det är som att Han säger: ”Jag är på väg mot ett kors, jag har kapat alla linor till ett tryggt, tillbakalutat, etablerat medelklassliv utan risker. Jag går en lägre väg, en väg i tjänande, ödmjukhet och självutgivande. Är det någon som vill följa i mina spår?”Jesus beskriver en paradox här: Den som krampaktigt håller fast vid sitt liv kommer att mista det, men den som mister livet kommer att vinna det. Vårt sätt att läsa om Jesu lidande som enbart ställföreträdande är problematiskt, alltså att han skulle gå korsets väg så vi ska slippa. Nej, här finns en kärv inbjudan: Allt kristet liv är märkt av ett kors, och att följa i Jesu fotspår har på ett eller annat sätt med utsatthet att göra. Med risker. Med kapade förtöjningar och annullerade försäkringar om framtiden. Att ta sitt kors på är att i tro lita på att uppståndelsen en dag äger rum. Och han sade till alla. Det är inte en överkurs som presenteras här. Kallelsen att följa gäller varje människa oavsett ålder, kön, hudfärg, ekonomi, status, sexuell läggning, religiös erfarenhet… Om någon vill. Här öppnar Jesus för ett stort mått av frihet. Finns här någon som vill? Det är inget tvång. Inga finstilta detaljer som manipulerar. Om någon vill. I fråga om vilka som ska svara ja är Jesus avspänd. Så måste han. Det är samtidigt på liv och död. Det går inte, precis som Ea var inne på förra veckan, att säga nja till Jesus. Varje dag. Poängen i kallelsen är att vi kallas att varje dag ta vårt kors på och följa. Petrus och de andra unga männen har ju redan lämnat allt och följt Jesus, men här är det som att kallelsen förnyas. Att varje dag ta sitt kors på handlar om att koda sitt liv, att varje morgon i tro förlora sitt liv och följa Jesus för att vinna sitt liv. Att inte krampaktigt hålla fast vid prylar, planer och ego, utan lägga ner det inför Honom som önskar prägla livet med sitt liv och sin undervisning. Ta sitt kors på. Åhörarna har säkert sett någon som bär sitt kors till en avrättning. Då kan man inte backa. Då kan man inte lita på sitt snygga liv. Sin välordnade tillvaro. Då är allt dödsdömt. Det är med den insatsen man börjar följa Jesus. Vad ska vi göra med vers 26? Om jag tystnar i skolans cafeteria när chansen att säga att jag tror på Jesus, är det då kört i hela evigheten för mig? Nej, jag tror inte det. Att blygas för Jesus är att vända sig bort från honom, att inte gå den där vägen av efterföljelse. Jag väljer att vinna mitt liv istället för att förlora det, att vända mig bort från Jesus och leva för mig själv. Nu är det som att Jesus står med utsträckta händer framför alla oss: Kom och koda ditt liv i enlighet med min undervisning, mitt liv och mitt exempel. Det kommer att innebära ny hållning till vänner och fiender, ny syn på beroende och vem som är din försörjare, ny idé om vad och vem du sätter ditt hopp till, dramatiskt skifte kring yta och djup, synligt och osynligt, att bygga sin image eller odla sitt rotsystem. Ge upp din hyperindividualism och ge dig åt en gemenskap, ställ ditt liv under Jesus från Nasaret och låt Honom leda dig genom livet. Kort sagt: Ta upp ditt kors och följ Jesus. Dö från ditt eget, dö från ett gudlöst liv, ett bortvänt ...