18 juni 2020
Vi kramas inte längre. Vi gör rabarberpaj och monterar ihop skrivbord och låter barnen måla på våra ryggar men vi kramas inte. Vi tränar och handlar och badar och viftar bort myggen men vi kramas inte. Vi spelar rollspel om livet och lögnerna och vi går runt huset som ett blomblad men vi kramas inte. Vi gnuggar kanske armbåge ibland, vi vinkar med våra händer, vi kastar vår imaginära amerikanska fotboll mellan varandra, kanske vi är beväpnade? Men vi kramas inte. Jag kramar inte dig. Och du kramar inte mig. Hör du det? Slutkramat.