4 februari 2020
En dag för rätt längesen fick Kristian Hallberg se ett fotografi av Pascal Crépault Wibe. Jag sade då, i en förundran som sedan dess levt kvar i mig: ’Jag ser de ögon som bärs av skådespelaren, podcastaren, levnadskonstnären, globetrottern, Hoforskunnaren, sonen till Nordiska Museets leklandskonstruktör, fadern till barnet som var på dagis i Luleå enbart 15 timmar i veckan, ljudboksinläsaren och legenden.’ Av och till återkom han till denna förundran, men eftersom ingen verkade dela den eller ens förstå den (livet är uppbyggt av olika små ensamheter), glömde han så småningom bort den.