Frihetstörstande dalmasar och vandrande kullor
Släktbands landskapsupplaga 8 dec 2008 I detta program ska vi ägna oss åt det landskap som kanske har den allra tydligaste profilen när det gäller symboler för sådant vi ofta tänker på som typiskt svenskt. Vi ska till Dalarna med sina dalahästar, folkdräkter och midsommarstänger. Men Dalarna har också rykte om sig att vara hemvist för ett ovanligt frihetsälskande och upproriskt folk. Till exempel skriver man i Sveriges Folk från 1918 så här: Ett utmärkande drag i dalkarlens karaktär är en stark självkänsla som lätt gör honom högmodig och envis. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Ett annat faktum var att många människor, både kvinnor och män, från Dalarna gav sig i våg på länga vandringar för att söka arbete. Det kallades herrarbete, vilket helt enkelt betydde att de fick arbete hos människor, eller herrar, med pengar. Hoff Sven Hedlund bor i Leksand. Hans mor var trädgårskulla. I hans arbetsrum är bokyllorna fulla med mappar som inrymmer de arbetsvandrande kullornas historia. -Här har jag en sån här mapp med bilder och annan information om olika kullor som vandrat till andra delar av landet för att arbeta, berättar Hoff Sven, och tar ut en mapp med fotografier, brev, släktutredningar och annat som tillhör just den kullan. För några år sedan startade Hoff Sven Hedlund en hembygdsförening i Hjortnäs som ligger vid Siljan. -Jag tog del av alla de protokoll som fanns i byn och det slog mig att det var något märkvärdigt med den byn. Det verkade inte ha funnits några kvinnor som levt och verkat där, i alla fall inte om man skulle tro protokollen. -Men jag förstod naturligtvis att det inte var så. Jag bestämde mig för att ta reda på vad de hade gjort och åstadkommit, och gick från gård till gård för att fråga om kullornas historia. Då visade det sig att i varenda gård hade det funnits duktiga kvinnor varav många var herrarbetande kullor. Många gånger förknippar man kullor med hårarbete och trädgårdskullor, men det finns många fler yrken som kullorna arbetade med. I sitt arbete med att arkivera kullor har Hoff Sven identifierat 40 olika yrken som kullorna hade. Hoff Sven tar fram en lista och börjar läsa från den. -Trädgårdar, tobaksodlingar, kyrkogårdar, bryggerier, ljusfabriker, ammunitionsfabriker, gruvor, sågverk, hamnar, kullroddbåtar, hårarbeten, smörtillverkning, bandvävning, textilslöjd, tröskning med slaga, mursmäckor på byggen mm mm. -Ifrån Gagnef var det kullor som under 40 år tog sig till en fältspatgruva i Åkersberga i Roslagen. Där var det härt arbete, berättar Hoff Sven. -Mursmäckorna kanske hade det värst, de blandade bruket och bar sedan 60 kg tunga hinkar upp till muraren som kunde vara både tre och fyra våningar upp på bygget. -Och då var det så att det fanns motsättningar mellan murarna och kullorna. Murarna menade att det fanns så många arbetslösa familjeförsörjare som borde få de här jobben istället för kullorna. Av den anledningen kunde murarna nästan trakassera kullorna, de stack ner fingret i bruket och sa att det var för löst eller för hårt blandat. Kullorna fick därmed gå ner och hämta en ny tung hink med murbruk. Historiskt började männen vandra på 1500- talet och från slutet av 1600- talet började också kvinnorna ge sig iväg. Männen gick till en början till Falu gruva, som då var Sveriges största arbetsplats. -Det finns ingen annanstans i Sverige där rörligheten har varit större än i Dalarna, men inte hela Dalarna berättar Hoff Sven. Det var från områdena Gagnef, Leksand, Rättvik, Mora, Boda, Orsa och i viss mån Vänjan. Det var med andra ord områden på östra sidan av Siljan. -De vandrade för att gårdarna där var små, familjerna var stora, det var flera missväxter plus ”den romerska rättens...