Jordarv och ständiga konflikter
När Sverige var ett jordbrukarsamhälle var naturligtvis jorden det allra viktigaste. Därför är det inte konstigt att frågor om vem som ägde gärdena, åkrarna och tegarna tog upp stor tid i dåtidens tingssalar. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. I Svärdsjö socken i Dalarna bor släkt- och hembygdsforskaren Björn Engström. Han har skrivit av hela socknens domböcker från 1590 till 1722. Det har hittills blivit elva pärmar som han har hemma i sitt kök och som han ofta tittar i. De här domstolsprotokollen vittnar om att jorden spelade stor roll för människorna förr. - O ja, det är det viktigaste, utbrister han. Många gånger kan man hitta utredningar i domböckerna där man försöker klara ut vem som står närmast när det gäller att ärva jorden, berättar han. Det är hela släktutredningar man gör.-Upp till sex generationer har jag sett i vissa domstolsutredningar. Björn Engström berättar om en av de mer egenartade jordtvisterna han funnit i domböckerna, en tvist där rätten lade ner stor möda på att reda ut släktskapsförhållanden. Det gäller en gård som heter Kolningen, och det är allt annat än enkelt att följa med i alla turer.I mitten av 1600-talet bor det en bonde som heter Lars Bertilsson på Kolningen. Lars har två barn, en son och dotter, som får ärva var sin bit av gården. Dottern Marina gifter sig 1677 med Johan och de får ett barn, men både mamman och barnet dör hastigt. Den kvarvarande mannen Johan gifter då snabbt om sig med en kvinna, som heter Anna. Johan och Anna får också ett litet barn, en pojke som överlever. Men det bär sig inte bättre än att också Johan snart dör. Då gifter Anna gifter om sig med Olof, och gården har på mycket kort tid helt gått ur den ursprungliga släktens ägo. Och allt detta sker på väldigt kort tid berättar Björn Engström.- Det har gått på under två år, att ursprungsfamiljen har bytts ut med en ny son, en ny fru och en ny karl. Skälet till att den här frågan hamnade i tinget var att ursprungsfamiljen ville ha tillbaka gården. Det var Marinas bror, han som alltså fick ärva den andra delen av gården en gång i tiden, som tyckte att gården borde gå tillbaka till honom nu när hans syster och hennes barn inte längre fanns i livet. Men han förlorade tvisten och jorden. Det var nye lille sonen på gården som fick ärva gården, och som sedan bodde kvar där i många generationer. Det har historiskt funnits fem sätt att förvärva jord, fem laga fång, som man förr kallade det. Man kunde ärva jord, få den i gåva, byta till sig den, få den i pant och så kunde man köpa. Men att köpa jord var länge en omständlig och långtifrån riskfri procedur. Det fanns nämligen sedan urgammal tid något som kallades bördsrätt, och den var den som Marinas bror i Svärdsjö försökte hävda i fallet vi hörde om tidigare.Martin Dackling vid Göteborgs universitet har skrivit en doktorsavhandling som handlar om hur jorden ärvdes förr, och han kan förklara hur bördsrätten fungerade. - Det finns spår av bördsrätten tillbaka till landskapslagarna, den har fungerat som en återlösningsrätt för släktens medlemmar. De kunde lösa tillbaka jord som sålts till någon utanför släkten. Att köpa jord av någon utanför den egna släkten var svårt så länge bördsrätten fanns kvar. Innan köpet blev klart måste man först göra tre så kallade uppbud i tre på varandra följande ting. Man talade helt enkelt om att man tänkte genomföra köpet så att den som ville klaga skulle ha en chans att göra det. Om ingen väckte så kallat bördsklander, så kunde man genomföra köpet. Rätten kunde efter ett år utfärda ett så kallat fastebrev en handling som motsvarar lagfart -och hade man väl en lagfart så var möjligheten att hävda bördsrätten borta. Men det skrevs inte alltid fastebrev, och då krånglade det...