Kärleksfulla brev
Privata brev är kanske en av de källor som för oss närmast människor i gångna tider. Vi kommer i bästa fall åt deras tankar, känslor och vardagsliv. Men breven ger oss också en bild av den tidsanda som rådde då breven skrevs. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. För en tid sedan fick Släktband ett brev som Sune Persson i Ramsele fann på ett märkligt sätt. Han och hans vän var en decembernatt på väg hem på snöskotrar genom den norrländska skogen. Mitt i ödemarken stod en grå förfallen timmerstuga. Nyfikenheten gjorde att de gick in i den öppna stugan, och uppe på vinden bland bråte och sågspån stack en flik av brevet upp. I ficklampans sken läste Sune brevet och kunde inte låta bli att ta med sig det hem. Med bön om en slant, jag får säga, hur djävligt det kännes för mig Hur svårt det kännes att bära det barn som jag fått utav dig Du minns väl de trofasta orden, att gummit det är nog exakt Men ack! Hur svekfulla voro de orden, ty nu sitter vi båda allt fast Trots allt jag dig älskar och önskar, att du ville vigas med mig Ty eljest nu Länsman dig hämtar, och då, du får sona vår tid Den tid som vi lågo på skullen och njöto all väldans lust kan kosta dig 30 i månan, en ganska onödig förlust Till sist- jag nu vill dig säga, att barnet det kommer i mars om då, du din heder vill bära, du räcker försoningen tass Jag vet ju, ditt hjärta är guldet, min vän, säj handla som en man Ty därmed vi mycket har vunnit, och lärt oss, att världen är sann Ja, detta kan hända för alla, vårt fall är en numro ett trots den volym på din hängande balla, jag kåtare pojkar har sett Nu sitter jag kanske och drömmer, och skändar dig djupt min vän men du vet dock, att aldrig jag glömmer, jag önskar du kommer igen Din olyckliga Eva Maria Det här brevet skrevs i början av 1900- talet och de efterforskningar som gjorts av Sune Persson visar kvinnan aldrig vigdes med mannen hon skrev till. Ungefär när barnet föddes hamnar enligt kyrkboken kvinnan på ett sinnessjukhus i Norrland. De namn som nämns i programmet överensstämmer inte med verkligheten. Historiker läser brev från 1600-tal Svante Norrhem är historiker vid Umeå Universitet. Han har läst tusentals brev, både i Sverige och utomlands. På Riksarkivet i Stockholm och på Lunds universitetsbiblioteks handskriftsavdelning har han funnit många brev skrivna till och av adelskvinnan Ebba Brahe som levde mellan 1596 och 1674, en period som lämnat relativt lite källmaterial efter sig för personhistoriker och släktforskare. Ebba Brahe är kanske mest känd för den romans hon hade med kung Gustav II Adolf. Något giftermål med kungen blev det aldrig. Svärmodern och änkedrottningen Kristina var emot deras förhållande, och Ebba gifte sig istället med greven och fältherren Jacob dela Gardie. Ebba Brahe brevväxlade flitigt genom livet, dels med sin man och många barn, med vänner och släktingar och också med många kvinnor som var fattiga och sökte hjälp hos henne. De brev som skrevs från allmogen är ofta snygga och välformulerade, men har ofta en skakig underskrift eller ett bomärke. Av det kan man dra slutsatsen, säger Svante Norrhem, att det inte är samma person som skrivit brevet som har undertecknat det. -Och då är det ju svårt att veta om själva innehållet i brevet är formulerat av den som skrivit det eller om det är så att någon på diktamen skrivit brevet. -Jag föreställer mig att de formella breven är skrivna...