Rik och fattig i Skåne
Släktbands landskapsupplaga 15 dec 2008 I den här landskapsserien har vi besökt några av Sveriges landskap och regioner och lyft fram historiska händelser som präglat landskapen. Vi har också lekt med de föreställningar som levt genom sekler, föreställningar som handlar om kynnet hos folk i olika delar av landet. Vi har bland annat pratat om sura jämtar, snåla smålänningar, frihetstörstande dalmasar och berättarglada värmlänningar. Nu tar vi oss till vårt sydligaste landskap, Skåne, där invånarna påstås vara både dryga och självbelåtna. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Skåne har varit danskt längre än det varit svenskt, och länge levde danska regelverk kvar i landskapet. Den danska adeln hade till exempel betydligt större makt över de lägre klasserna än den svenska adeln. I boken Sveriges folk från 1918 skriver man så här om förhållandet mellan klasserna i Skåne: Mellan bonden och hans tjänare är i skåne avståndet större än i kanske någon annan landsdel, tjänarna äro i regel helt och hållet hänvisade till sig själva. Skånes historia Sten Skansjö har skrivit boken Skånes historia. Han är professor i historia vid högskolan i Kristianstad och hans bok tar avstamp i själva landskapsnamnet Skåne. Språkligt sett är ordet Skåne samma ord som Skandinavien. Det berättar Sten Skansjö inledningsvis i sin bok ”Skånes historia”. Skansjö är professor i historia vid högskolan i Kristianstad, och Släktband träffar honom på Landsarkivet i Lund. -Man härleder ordet Skåne ur ett urnordiskt ord som bör ha varit ”Skathinawjo”, där den första delen av ordet betyder skada eller farlighet, och den andra delen betyder ö eller halvö, berättar han. Betydelsen av ordet skulle alltså vara ungefär ”den farliga halvön”. Sten Skansjö tror att ordet kan komma av de farliga sandrev utanför Skanör och Falsterbo som flyttar sig med vågor och vindar och som varje sjöfarare måste akta sig för. Med tiden har bygden innanför den farliga kusten fått samma namn. Sydvästra delen av Skåne är kanske den allra kyrktätaste i Sverige. Sten Skansjö menar att man kan göra en direkt jämförelse mellan goda jordbruksförutsättningar och antalet kyrkor. På de platser där jordarna kunde föda många, fick kyrkorna in större skatter i form av tionde, och antalet kyrkor ökar: -Det var framför allt spannmålstiondena som spelade roll, och där det var bäst spannmålsjordar där finns det flest kyrkor. Och man kan se hur det är glesare mellan kyrkorna i skogsbygderna norrut, men betydligt tätare i sydväst, på till exempel runt Lund Malmö och Trelleborg. Det goda jordbruket gav Skåne bra förutsättningar, och landskapet har inte bara gott om kyrkor, här ligger också byarna och städerna tätt. Och så det som är så utmärkande för Skåne – de många Slotten, de flesta av dem från 15- och 1600-talen, den danska tiden: -Vid den tiden ägde adeln över hälften av alla gårdar här i Skåne, berättar Sten Skansjö. Adeln i Danmark var mäktig, tiden från reformationen fram till slutet av 1600-talet kallas i dansk historieskrivning för Adelsväldets tid. Skåne var i det avseendet bara en avspegling av Danska förhållanden i stort. De danska adelsprivilegierna var starkare än motsvarande svenska. Adeln byggde upp sina praktgårdar varifrån de styrde sina små samhällen. Ofta kunde flera socknar utgöra den ekonomiska basen för ett slott. De som bodde där var ”hoveripliktiga” vilket betydde att de var skyldiga att arbeta för slottets räkning, förutom att ta hand om den mark de själva förfogade över, men de var i gengäld inte skatteskyldiga till kronan, och, vilket var viktigt vid den här tiden – de kunde inte skrivas ut i de många krigen. -Det var...