Studier långt hemifrån
När Anna Dunér för 20 år sedan besökte sin farmor, fann hon i en bokhylla en inbunden blå bok med handskrivna brev. Breven var från Annas farmors mor Dorotea Sellman, eller Doris som hon kallades. Hon hade skrivit dem hem till sina föräldrar när hon under två år vistades i den katolska klosterskolan Zangberg i södra Tyskland. Doris familj var katolsk, en av inte särskilt många sådana i det sena 1800-talets Stockholm. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Familjen hade därtill tillräckligt gott om pengar för att kosta på sina barn en god utbildning. Att det blev just en klosterskola berodde bland annat på familjens långa katolska tradition berättar Anna Dunér. Släkten hade varit katoliker på båda sidor sedan många generationer, vilket var– och är- unikt. Att skickas iväg Doris till en klosterskola i två år var givetvis ett sätt att verkligen väcka tron hos Doris, säger Anna Dunér. Doris var född i Sverige. Hennes pappa hade invandrat från Tyskland, och han gifte sig med en katolsk svensk flicka. Familjen hade det gott ställt, annars hade vistelsen i Tyskland knappast varit möjlig. -Men Doris var också ganska busig, berättar Anna. Hon hade emellanåt lite svårt att hålla betygen i Uppförande och ordning på topp. På en bild som har tagits av Doris och hennes två svenska väninnor i klosterskolan ser man hur Doris klippt lugg– ett mycket djärvt grepp vid den tiden. -Systrarna på skolan undrade vad Doris mamma skulle tycka när hon kom och hämtade sig dotter. Doris kämpar trots allt på med sina betyg och sitt uppförande. -Ledaren för skolan ”Bonne Mêre” som hon titulerades, tyckte att Doris var en smula lättsinnig, säger Anna Dunér. Skolan som Doris placerades på var förvånansvärt modern i sin pedagogik. -Jag hade nog fördomar om 1800-talet, medger Anna Dunér, som blev glatt överraskad över allt som Doris fick lära sig. -De hade givetvis en hel del regler på skolan, men det verkar som att systrarna är helt medvetna om att det måste finnas en bra balans mellan vad man får och inte får göra. -Allt för mycket regler gör bara att eleverna struntar i att följa också de viktiga reglerna. Man satt inte bara i klassrummen och studerade utan när man skulle studera stjärnorna så gick man ut på natten och tittade på himlen. Skolan var också noga med att flickorna skulle röra sig mellan arbetspassen, så att de inte blev stela och fick ont. Och det var inte bara hårt studerande på skolan. När det ställs till fest så görs det med besked, breven berättar om champagne och tårta i övermått. När Anna Dunér läste breven från Doris och började planera för att ge ut dem i bokform, tog hon kontakt med klosterskolan. -Jag använde den adress som Doris skrev på sitt allra första brev när hon kommit dit. Och brevet kom faktiskt fram, trots att adressen var över 100 år gammal! berättar hon. Klostret driver inte längre skola, men det finns kvar och tar emot gäster som vill få en periods lugn och ro. Och de hade fortfarande kvar en del gammalt arkivmaterial, så därifrån fick Anna kopior av betygen som Doris och hennes väninnor fick. Doris kom hem efter två år. Doris var nästan vuxen när hon kom hem. Hon gifte sig med tiden och fick två barn, varav den ena var Anna Dunérs farmor. Boken med Doris brev heter ”Tänk kära föräldrar” och är utgiven på Fredestad förlag, Katolska arkiv När Anna Dunér behövde gå till arkiven så hade hon hjälp av Lars Hallberg. Han är arkivarie på Riksarkivet och en av dem som vet mest om att söka i svenska katolska källor. I Eugeniakyrkans arkiv mitt i Stockholm finns...