Svenska ikoner Bo Widerberg - den oönskade mästerregissören, del 2
Trots stora framgångar och priser ska varje ny film bli allt svårare att genomföra. Han anses kompromisslös och använder speciella arbetsmetoder. Ständigt spräckta tidsramar gör att motgångarna hopas. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Efter Bo Widerbergs stora framgångar både i Sverige och internationellt staplas nu motgångarna på varandra. Bilden av honom i filmsverige är en kompromisslös regissör som är skoningslös om inte alla uppfyller hans krav. Sonen Johan Widerberg ska själv välja en bana inom film och tv, som skådespelare: – Nio av tio skådespelare som jobbat med honom kommer säga att Bo är den bästa de någonsin jobbat med. Men många kan också vittna om hur oerhört elak han kunde vara mot den tekniska personalen när de inte svarade mot de krav han ställde, berättar Johan Widerberg. I slutet av 70-talet tvingas Bo Widerberg söka sig utomlands för att hitta en producent som vill jobba med honom. En tysk producent antar utmaningen, men när även det samarbetet skär sig tvingas Filminstitutets VD Jörn Donner rycka ut för att medla: – Widerberg hade temperament och kunde lätt säga saker som han efteråt kanske ångrade. Samarbetssvårigheterna gör att det blir allt glesare mellan Bo Widerbergs filmer. I början av 90-talet, åtta år efter sin senaste film, får han chansen att regissera "Lust och fägring stor". Bo vill ha sin son Johan i den ena huvudrollen men vid den här tiden har Johan helt brutit kontakten med sin far. Det blir en kamp mot klockan för att övertala sonen att medverka, innan han blir för gammal för rollen. 1995 har filmen biopremiär och blir en av Bo Widerbergs stora succéer. Producent: Fredrik Johnsson. fredrik@fredrikjohnsson.org