Chen Yi - kinesisk-amerikansk tonsättare och musik från Nordkorea

Spela upp

Chen Yi satt vid pianot när rödgardisterna stormade in under kulturrevolutionen i Kina. De tog noterna så hon lärde sig symfonier av Tjajkovskij, Prokopojev, Beethoven och Brahms utantill!

Tonsättaren Chen Yi är innehavare av ett av världen största musikpriser, nämligen Charles Ives Living på 250 000 dollar, vilket är 2 miljoner kr. Nu är hon professor i komposition. Prismotiveringen lyder: I Chen Yis många kompositioner blandas kinesiska och västerländska instrument och influenser färgstarkt och fritt. Vi möter Chen Yi i San Francisco. Hennes Symfoni no 2 är dedicerad till hennes far som avled i Kina berättar Chen Yi när jag träffar henne i hennes två små inackorderingsrum i en f d senators hus i ett av de finare kvarteren i San Francisco. Ett av melodi-motiven består av de fem toner som har jagat Chen Yi sedan hennes far fick sin första hjärtinfarkt. -När jag hörde symfonin den här första gången blev jag så rörd att jag grät, säger Chen Yi. Chen Yi´s familjenamn är Chen och hennes förnamn är Yi. Chen Yi föddes i Guangzhou i Kina. Föräldrarna var båda läkare och musikälskare. Fadern spelade violin och modern piano. Syskonen är också musiker. Chen Yi var tre år när hon började spela piano och fyra när hon startade med violinen. Under 8 år var hon konsertmästare vid Pekingoperan. Senare blev Chen Yi den första kvinna som tog en mastergrad i komposition vid Bejings centrala musikkonservatorium. Hon kom till USA 1986 och utexaminerades till Doktor of Musical Arts vid Colombia-Universitet i New York. Under åren har Chen Yi skrivit ett ansenligt antal orkesterverk, kammarmusikstycken och vokalverk. Men innan allt detta hände kom kulturrevolutionen in i hennes liv, mitt under en pianoövning hemma.  - Rödgardisterna stal allt utom pianot - det var för tungt, skrattar Chen Yi. Ett skratt som döljer sorg och vrede. -Under min uppväxt satte jag inte så stort värde på våra LP-skivor med västerländsk konstmusik, inte förrän vi förstod att de var hotade och att vi kanske aldrig mer skulle kunna höra den här musiken, berättar Chen Yi. - 8 timmar om dagen spelade jag i hemlighet dessa plattor för att lära mig styckena utantill. Jag satte en stark sordin på violinen och spe­lade knappt hörbart, berättar hon. Pianot preparerade jag med filtar för att dämpa klubbans slag mot strängarna. Och jag spelade efter alla de noter vi hade: från solostycken till ackom­panje­mang av standardkonserter. Detta är orsak till att jag är så snabb på att spela a-vista. Och det var så jag lärde mig er musik, säger Chen Yi. Och hon kan dem fortfarande utantill. Fadern spelade Mozarts symfonier och konserter varenda dag. - Jag kan dem baklänges, allihopa: Tjajkovskij, Prokopojev, Beethoven, Brahms. You name it! Jag har inga problem med att sjunga med när jag lyssnar på skivorna idag, förklarar Chen Yi förtjust. På konservatoriet i Bejing lärde sig Chen Yi den västerländska konstmusiken, och hennes tonsättningar blev till en skön blandning av hemlandets pentatonik och harmonier och kontrapunkt från våra breddgrader. I Chen Yi's utbildning ingick även resor runt i landet för insamling av traditionella kinesiska folksånger. Ett sextiotal regioners olika dialekter och musikstilar fick hon lära sig. -Dessutom studerade vi kinesisk opera och kinesisk instrumental-musik, berättar Chen Yi och sjunger ett udrag ur en folksång som heter Jasmin-blomma. Att finna våra egen musikaliska tradition, och använda den till något nytt och mycket personligt, det var viktigt för oss unga kompositörer i början av 80-talet, förklarar Chen Yi, som under tre år var huskompositör hos Women's Philharmonic i San Francisco.   Möt även Dr Keith Howard från SOAS - School of Oriental and African Studies vid London University som berättar att musiken i Nordkorea fortfrarande är censurerad och styrd av ledarna och det sk "folket". Jag mötte honom vid den andra världskonferensen om musikcensur i Köpenhamn, arrangerad av Freemuse - Freedom of Musical Expression. Vi hör en en inspelning...