En egen röst del 3. Två professorer: Anders Jormin, kontrabasist och komponist. Susanne Rosenberg, folksångerska.
Hur upplever artisten själv sitt eget musikaliska uttryck och hur skapar hon eller han det?
Improvisationsmusikern, kontrabasisten och komponisten Anders Jormin är en av världens främsta jazzbasister. Hos honom sammanflätas virtuosa kvalitéer, fulländad tonbildning och känslan för balans och struktur med ögonblickets intuition, spontanitet och livfullhet. Han prisas för finslipad, melodisk känsla och lidelsefullt lyriskt spel.
-Jag vill att min musik har ett seriöst uttryck och väljer det som främjar eller kräver ett personligt ställningstagande i musiken, förklarar Anders Jormin, och talar om att Tjäna musiken.
-Det egna uttrycket är inte alltid ett självändamål. Däremot är det önskvärt och viktigt att musiken kommer inifrån, utan att jag till varje pris måste hävda min särart.
Flageoletter, stråke, rytmiskt trummande på baskroppen, pizzicato, arpeggio, vibrato ja, allt används för att få fram den egna rösten på instrumentet. Under många år arbetade Jormin hårt på att skapa långa toner på ett instrument som av naturen gärna tappar bärighet i tonen efter en stund.
-Nu upplever jag att jag sjunger när jag spelar, säger Anders Jormin och trollar fram en varm och mörk sång ur kontrabasen.
Jormin var den förste nutida improvisatören att bli medlem av Kungliga Musikaliska Akademin. 2003 blev han hedersdoktor vid Sibeliusakademin i Helsingfors. För hela sin gärning fick han 2010 P2's Guldkatten. Idag verkar Anders Jormin som professor i kontrabas och improvisation vid Högskolan för Scen och musik i Göteborg. Varje år turnerar han i Europa, USA, Kanada och Asien.
Folksångerskan Susanne Rosenberg har en stor vidd i sina vokala uttryck: från ålderdomliga folksångstekniker till barock, jazz och modern konstmusik, som i Karin Rehnqvists Puksånger-Lockrop.
Susanne Rosenbergs CD, ReBoot-OmStart, är en forskningsresa i hennes egen utveckling som artist. Plattan ingår i hennes konstnärliga doktorsavhandling Kurbits-ReBoot: svensk folksång i ny scenisk gestaltning från 2013. Här samsas trollformler med Hildegard av Bingen, Edith Södergrans dikt, Kyrie och sorgesång från Appalacherna. Uttycken spänner från viskningar och lockrop till kulning i 120 decibel.
-I gehörstradition har alla sitt eget uttryck, men stildragen är desamma: kvartstoner, betonade konsonanter och eget val av tonhöjd och röstklang. Sången förändras hela tiden utifrån utövarens personlighet och liv, förklarar Susanne Rosenberg.
-Kompositören är oviktig. Musiken finns endast när den sjungs och utövaren betyder allt. Om man inte fortsätter att sjunga musiken så försvinner den.
-Det ålderdomliga språket tycker jag mycket om. Inte sällan kan vi applicera de, ibland grymma, berättelserna i balladerna, på nutiden. På så sätt kan en sorgesång från 1500-talet trösta oss även idag.
2000 mottog Susanne Rosenberg Kristall-priset från Edition Reimers för sina insatser inom svensk musik.
Hon är engagerad i flera samarbeten, däribland Folk Song Lab, ett forskningsprojekt som genom kollektiv improvisation undersöker folksångens musikaliska ramar, och medverkan i Nordic Network for Vocal Performance Research, ett nätverk av nordiska forskare som förenas i intresse för konstnärlig forskning med fokus på sång.
Låtlista:
Lockrop
Trad.
Susanne Rosenberg, sång, flöjt
ReBoot
Playing with Music PWM3
Giv mig ej glans - Hymn 433
Jean Sibelius
Anders Jormin, kontrabas
Xieyi
ECM 1762
Gracias A La Vida
Violeta Parra
Anders Jormin, kontrabas
Xieyi
ECM 1762
Tenk
Anders Jormin
Anders Jormin, kontrabas
Xieyi
ECM 1762
Choral
Anders Jormin, musik och text.
Anders Jormin, kontrabas. Lena Willermark, sång. Marilyn Crispell, piano m fl
In Winds, in Light
ECM 1866
Mellan alltid och aldrig, oratorium för kör, orkester och kontrabassolist.
Anders Jormin
Anders Jormin, kontrabas. Jönköping Sinfonietta. Fredrik Burstedt, dirigent. Jönköping kammarkör.
Liveuppförande nov 2009 i Jönköpings konserthus
Inspelat av SR
Sommarorgel
Anders Jormin, musik. Johannes Edfelt, text.
Anders...